Jag blev påmind idag av min kollega om en sak som hände på kontoret i början av September. Jag kommer ihåg att jag garvade som fasen när det hände. Få se om ni tycker det är lika kul som vi, som upplevde det :-)
Händer på kontoret:
Det ringer på dörren och in kommer två lagom-förvirrade kvinnor. De håller fram en liten handskriven lapp, och undrar om de kommit rätt. Kollegan slår en snabb titt på pappret och ser en massa spridda anteckningar, däribland adressen "Birger Jarlsgatan 34". Eftersom vi befinner oss på dito gata men snarare nummer 22, förklarar kollegan att nej, det är inte här, men längre upp på gatan. Samtidigt pekar han i den riktningen, varpå de försöker sätta av in mot vårt konferensrum, som ju ligger "i den" riktningen. Förklarar dock att nej, först måste ni åka ner med hissen, gå ut på gatan och därefter gå i den riktningen. Fine, de förstår och knatar således iväg. Kollegan går in till mig och följande konversation utspelar sig:
Kollegan: Hur svårt kan det vara? Det står "22" ovanför porten, men "34" på lappen, borde man då inte förstå att det är fel?
Jag (något disträ): Vad stod det på lappen sa du?
Kollegan (tänker tillbaka): Ja, det stod en massa saker, bland annat Birger Jarlsgatan 34....också nåt om Dyslexicentrum.
----Ridå----
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar